Sommarstockholm

Den tredje sommaren med svennejobb närmar sig, vilket som vanligt innebär möjlighet att ta ut fyra-fem veckors semester. I år liksom tidigare år tänker jag INTE göra så, jag tar ledigt Accelerator-veckan, men annars lite dagar här och där, kanske en långhelg i stugan. Men varför skulle jag vilja fly Stockholm när det är som bäst? Det är ju helt underbart här på sommaren: Vakna av sig själv eftersom det är så ljust, jobba några timmar sedan långlunch utan att någon bryr sig, eftermiddagspromenad in till stan utmed vattnet, Sverige är sådär vackert som bara Sverige kan vara (och det säger jag med exakt den billiga och förutsägbara stolthet som det låter som), sedan uteservering/middag/spelning och det gör inget om det blir lite för sent för det är ändå ingen som kommer att märka att man är lite bakistrött dagen efter.

Gelin skriver: "Spy Bar ryktas även ha på gång med en till uteservering, något som det tisslats och tasslats om rätt länge.../.../Debaser Medis kommer ha en stor uteservering i hela trappan i år, och Debban Slussen har fått tretillstånd för sin uteservering o kommer köra treöppet ons-lör. Lär bli helt maniac!"

Jag lär aldrig ta ordet "maniac" i min mun, men ni fattar: jag håller med. Ler och håller med.

Finlandsfärja plus

En medelålder på 40 år vill Linus ha på Och himlen därtill, men kunde han inte ha kommit på något bättre sätt att locka den publiken än att låta DJ:n spela musiken vi vill glömma från 90-talets början? Utsikten är fin men inte fantastisk, och den förtas av besökarnas ouppfostrade manér - det kryps under avspärrningar och flirtas på pinsamma sätt som brukar vara reserverade för stadshotell på landsorten och, just det, finlandsfärjor. Det enda som skiljer scenen högst upp i Skrapan från nämnda hotell och båtar är att besökarna här har lite mer pengar att klippa sig fult och köpa fula kläder för. Och köpa dyra mediokra drinkar för. Våra cocktails för 138 kr styck är tama och ger inte mersmak. Jag kommer knappast tillbaka.

Lantz i mina öron

Jag träffade Annika Lantz en gång för 12 år sedan. Det var juni, hon sände Morgonpasset tillsammans med Rickard Olsson. Jag hade ringt in en morgon några veckor tidigare för att vinna biljetter till den stundande Hultsfredsfestivalen. Vann gjorde jag, men några biljetter fick jag inte, däremot fick jag fortsätta tävla vecka efter vecka efter vecka... Och så var det då dags för någon slags våravslutning, det skulle sändas morgonpass från Junibacken, och de frågade om jag kunde komma upp. Sagt och gjort, jag tog tåget till Stockholm och snyltade på mammas hotellrum. Jag minns att hon var kort, Annika, kortare än jag, och att hon hade plåster under strumpbyxorna för att hon hade skurit sig när hon rakat benen i duschen på morgonen. Hemma i Småland satt vänner, och nya pojkvännen och hans vänner och lyssnade på när jag gjorde bort mig och svarade på fel på så gott som varenda fråga.

Under åren som gått har hon funnits där i perifierin, men eftersom jag knappt har lyssnat på radio på den här sidan årtusendet har hon försvunnit mer och mer ur mitt medvetande. Men. För några månader sedan började jag prenumerera på Lantz i P1. Och nu finns det dagar när jag inte vet hur jag skulle klara mig utan Annika, Roger och nya, helt underbara Sara Lövestam. Om du ser någon på tunnelbanan med vita sladdar i öronen och ett fånleende på läpparna så kan det vara jag, på väg hem efter en överjävlig dag på jobbet när bitterljuva sarkasmer från Annika är det enda som kan få mig på fötter igen.

(Jag förlorade den där tävlingen på Junibacken, men när jag dryga veckan senare kom hem ifrån den, egenbekostade, Hultsfredsfestivalen, hade jag ett meddelande på telefonsvararen: producenten hade visst missat att notera vem som vann och undrade om jag kunde vara med igen. Men det var före mobilens tid, jag hörde det först tre dagar senare, och ringde såklart aldrig tillbaka.)

Men bajsväder

Sitter här och tittar ut på en blå himmel, under vilken jag nyss promenerade hem efter ännu en ladda-batterierna-med-testosteron-natt söder om söder. Tänker att påsken i Paris kommer att bli fantastisk, lite kylig men ändå vårsolig, vårblommig och vårkänslig i luften. Tänker att jag ska kolla väderprognosen. Bajs.

Hjärtklappning

Det tog ett tag men nu så, samtidigt som jag undrar om man kan dö av halsont upptäcker jag Palpitation.

"You're not my friend, friends don't kiss"

My favourite mistake

Bara för att det är så synd om stackars förkylda mig så knep jag den sista burken Chocolate Therapy på sunk-Vi i Hornstull och damn, jag tror att Ben & Jerry har uppnått perfektion. Annars kan jag bli sugen på chokladglass, bara för att bli besviken på menlösheten, men det här var helt perfekt, otroligt krämig konsistens, nyanser i chokladstyrkan som gör att smaklökarna aldrig hinner vänja sig och bli lata, utan hela tiden måste vara på helspänn, mjuka, degiga kakbitar som bryter av lenheten... Mm mm mmm (som License to grill-kocken skulle ha sagt)

Eraserhead

Såg att Eraserhead skulle visas på Cinemateket, så jag smet lite tidigt från jobbet och gick dit. Det luktade gammal tant-kiss, det var kallt och två personer snarkade. Jag log en del åt Lynchsurrealismen, men efteråt var jag helt däckad, fick ställa in kvällens planerade besök på Modernista. Sänkt. Man kanske inte ska skaffa barn i alla fall.

Kommer hem och kopplar upp mig mot jobbet för att skriva färdigt en rapport och inser att mikrofonhuvudet som lovat att skicka mig underlag inte ens har haft vett att maila en anledning till att han inte har skickat det jävla underlaget. Idiot.

Saker att älska

Att kunna jobba på sitt vuxna jobb och tjäna bra pengar, att hinna gå till tandläkaren efteråt, åka hem, äta, byta om, åka till Slussen och gå på en släppfest, t.ex. Britta Perssons, att hinna dricka mer än en öl, se hela spelningen, och ändå vara hemma redan 22:15. Det funkar ju.

Lördagmorgon

Jag har bara några sidor kvar i A million little pieces, när jag åkte hem på 4:an igår efter tv-kväll i Vasastan slutade jag läsa innan jag var framme eftersom jag inte ville sitta och bli störd av fulla människor när jag avslutade boken, det hade känts så ovärdigt. La alltså duktigt ner boken i väskan. Väl hemma, iordninggjord och i sängen visade jag mig dock vara för TRÖTT för att läsa klart den. Jaha. Satte klockan på halv nio.

Vaknade, snoozade, låg och funderade en timme på han som fortfarande står skriven här (drömde att han kom hem och sa att han ville försöka igen. Och jag visste inte hur jag skulle säga att jag inte ville), nu uppe och irriterar mig på att min tv ger ett så fint ljus i lägenheten när den är på att jag måste sätta på den och att det där är Nyhetsmorgon och att de där ber folk skicka in foton på... rondeller. Herregud.

Frågan är om jag ska korva ihop mig i soffan med en filt och läsa klart boken direkt, eller om jag ska tvinga mig själv att städa och diska först. Hm, alla dessa val.

Elin Ruth Sigvardsson på Pet Sounds Bar

Ibland är det svårt att säga varför man hellre lyssnar på ett visst band än ser dem live. Oftast är det för att de är fula. Så icke fallet med Elin Sigvardsson. Kanske beror det bara på att det är alldeles för varmt och trångt och för många ovana konsertbesökare som pratar mer än de lyssnar. Kanske beror det på att hon har en touch av småländska, och att jag med min uppväxt gör en automatisk och omedveten koppling till avsaknad av charm och intelligens. Kanske är det för att vissa bakfulla grammismänniskor som jag inte gillar är där.

När jag satt hemma lät det ju bra, skört men hårt, men väl där...

Nej, det är väl bara att acceptera, någon gång ibland händer det att jag hellre lyssnar hemma än på scen. Igår var en sådan dag.

Live your life until love is found 'cause love's gonna get you down

Men tack Mika, jag försöker ju...

bob hund på Debaser Medis

Mina gamla hjältar bob hund på premiären för Debaser Medis. September 2006.

Sigur Rós i Dalhalla

Mäktigt. Regnblött juni 2006.

Phoenix på Berns

Oj vad slitna vi var direkt hemkomna efter popkryssningen, men oj vad bra det var och oj vad kära vi blev i Phoenix. Svettigt var det och scenen höll visst på att krascha men det var två lyckliga töser som gick hem och sov efter den här spelningen. April 2006.

Gammalt skräp

Jag har fått en ny mobil på jobbet och måste tömma den gamla. Här kommer alltså lite gammalt skräp som aldrig blev visat, aldrig blev skrivet.

Aj

Jag vaknar klockan 5 efter en dröm om honom. Jag får ont i magen. Kan inte somna om.
Åker till jobbet. Det snöar och jag blir en snögubbe.
De spelar en låt med hans gamla ligg på radion. Jag får ont i magen.
De nämner hans gamla hemstad på radion. Jag får ont i magen.
Jag funderar på att gå på en spelning. Jag tänker att han kanske går dit. Jag får ont i magen.

Men det är bättre idag än igår.

Hurt

Hur tar man bort smärtan inuti? Hur får man ögonen att sluta gråta? Hur samlar man energi nog att städa upp och ta sig ut? Hur gör man?

För fyra månader sedan gick han hem med en annan. I fyra månader har han sagt att han älskar mig. Att han bara behöver lite tid att fundera. Och jag har gett honom tid. Tålamod. Fyra månader. Bott kvar med hans saker, tagit emot hans post, sagt till när hans mamma och pappa har ringt. Och så visar det sig att det under den här tiden har funnits en annan som har kallat sig hans flickvän. Hon, som han gick hem med den där gången för fyra månader sedan.

Hur tar man bort smärtan inuti? Hur gör man för att samla energi nog att duscha, klä på sig och sminka sig utan att gråta bort sminket direkt? Hur gör man?

Därför

Jag måste glömma honom. För att han ljuger för att skydda sig själv. För att han dricker för mycket för ofta. För att han slår sig och säger rasistiska saker och kissar på sig och är otrogen när han är för full. För att han inte bryr sig om sin hälsa och förstör sin kropp med skräpmat, skräpsprit och skräpcigaretter. För att han hatar sig själv. För att han har skulder på över hundratusen. För att han ursäktar allt han gör med att han jobbar så mycket.

Han ger mig julklappar, han sitter i min soffa och gråter och säger att han älskar mig, att han är kär i mig, inte i henne. Sedan tar han hem henne till sin mamma på juldagen och åker iväg med henne på semester över nyår. Och det får jag reda på av andra.

Det låter ju hur lätt som helst, glöm idioten. Så varför är det inte det?

Kan man skolka från julen?

Biverkningar

Två månader efter avtändningen kan jag alltså konstatera två feta biverkningar som drabbade mig, och fortfarande drabbar mig: Jag har fått magkatarr och har alltid ont i magen och jag har bitit sönder mina tänder och måste nu punga ut med bortåt 4000 för en bettskena. Sexigt.