Precis vad jag behövde höra

Eller läsa. Tove Leffler i DN:

Om man behöver skilja hjärtat från hjärnan är det ju något fel. Så fort man använder orden "känslomässigt" eller "naturligt" så håller man på att befästa någon gammal ordning. /.../ vi befäster våra könsroller allra mest i våra privata relationer.

Damn right! Efter sex år i en relation som på många sätt vände upp och ner på traditionella könsroller (jag snickrade, han lagade mat) där det var självklart att vi skulle dela lika på barnledigheten, kom jag in i ett neandertalförhållande, i könsrollshänseende. Hur gick det till? Eller, ja, nu gick det ju inte till särskilt länge. Men halvt på skämt, halvt på allvar, tanken att utforska min lesbiska sida mer i framtiden har slagit mig. Det händer ju mycket oftare att jag ser vackra, attraktiva kvinnor på stan än dylika män. Det händer ju oftare att jag har intelligenta och givande samtal med kvinnor än med män. Varför inte gå hela vägen? Får väl skaffa mig en 20-årig älskare om saknaden efter testosteron skulle bli för stor. 20-åriga män/pojkar vet man i alla fall var man har.

Fräsigt

Inte trodde jag att "fräsigt" var ett ord man skulle få höra 2007, än mindre läsa, och allra minst i DN. Men där står det, och det handlar om den nya gallerian Skrapan: "den senaste i raden av fräsiga Stockholmsgallerior".

Varifrån kommer ordet? Har det någonsin varit just "fräsigt" att använda ordet fräsigt, eller har det alltid varit förbehållet muppar och föräldrar som tror sig vara..."fräsiga"?

Jag - en kungsholmare?

Jag vet inte när det började, eller riktigt vad det beror på - det här med min aversion mot Kungsholmen, och människorna som bor där. Kanske är det lattemammorna, som inte tror på gud, men ändå gifte sig i kyrkan, som hade högsta betyg i alla ämnen i skolan, men som knappt kan diskutera politik eller litteratur på mellanstadienivå. Kanske är det parmiddagarna, där man hyllar alliansen och säger "inte för att jag är rasist, men...". Kanske är det kroppsidealen: där männen är några centimeter bredare över axlarna, där kvinnorna puffar upp brösten lite extra, där tänderna är vitare och brännorna gulare. Kanske är det de 35-åriga gubbarna som beställer skumpa på Lokal eller schlagern på Lemon bar, kanske är det bilarna som kör fortare och inte stannar när man vill gå över vägen. Kanske är det människorna som inte går på spelningar för att de gillar bandet, utan för att de "hört att de ska vara bra" (se exemplet nedan ur metro).



Hursomhelst, nu kommer DN och säger och jag är kungsholmare! Eller ja, i alla fall mina kläder. Okej, det är ju bara på andra sidan Västerbron, men det är ju faktiskt på Söder jag bor, make no mistake - härliga, gentrifierade vänstersöder.

Det blir dyrt det här

God damn, det blir en dyr höst. Men en bra höst!

DN listar höstens skivsläpp. Vissa, som t.ex. Kate Nash, Architectures in Helsinki, M.I.A, Moneybrother, Hives, Radio Dept, är ju givna, andra är jag mer nyfiken på vad de ska hitta på. Mycket gamla godingar kommer nämligen med nytt, såna som jag lyssnade på på 90-talet (tänk Monster Magnet, Foo Fighters, Petter och annat knäppt), och även om jag inte lyssnar så mycket på dem nu (dvs. inte alls) så måste man ju ändå lyssna när de släpper nytt. Även om det antagligen inte blir köp.

Alltså, min höst-lyssna-lista:

Skivsläpp augusti
Architecture in Helsinki: "Places like this", V2, 15 augusti
M.I.A: "Kala", Playground, 22 augusti
Moneybrother: "Mount Pleasure", 29 augusti
Timo Räisänen: ännu ingen titel, 29 augusti
Manu Chao: ännu ingen titel, Warner, 31 augusti

Skivsläpp september
Jens Lekman; "Night falls over Kortedala", Border, 5 september
Eve: "Here I am", Universal, 10 september
Mars Volta: ännu ingen titel, Universal, 10 september
Kanye West: "Graduation", Universal, 12 september
50 Cent: "Curtis", Universal, 12 september
Animal Collective: "Strawberry jam", Playground, 12 september
Radio Dept: ännu ingen titel, Border, 12 september
Menomena: "Friends and foe", V2, 12 september
The Go! Team: "Proof of youth", V2, 12 september
Nelly: ännu ingen titel, Universal, 19 september
Stars: "In our bedroom after the war", V2, 19 september
Ian Brown: "The world is yours", Universal, 24 september
PJ Harvey: "White chalk", Universal, 26 september
José González: "In our nature", Playground, 26 september
New Young Pony Club: "Club 24", Universal, 27 september
Foo Fighters:"Echoes, silence, patience and grace", BMG, september
Kate Nash: "Made of bricks", Universal, september
Irene: ännu ingen titel, Border, september

Skivsläpp oktober
Hives: ännu ingen titel, Universal, 10 oktober
Kent: "Tillbaka till samtiden", Sony BMG, 17 oktober
Christian Kjellvander: "I saw her from here/ I saw here from her", V2, oktober
Nicolai Dunger: "Nicollide and the Carmic Retrebution", EMI, oktober
Petter: ännu ingen titel, Universal, oktober
Radio Dept: ännu ingen titel, Border, oktober

Skivsläpp november
Monster Magnet: "4-way Diablo", Playground, 2 november
Sambassadeur, ännu ingen titel, Border, november

Utan datum under hösten
Franke, ännu ingen titel, Border, höst
Kristian Anttila, ännu ingen titel, Border, höst
Iron & Wine: "Shepherds dog", Border, höst
Vashti Bunyan: "Some things just stick in your mind", Border, höst

Lilla duktiga flickan

I DN på stan skriver Märta Myrstener om att man som "lilla gumman" inte har någon vana i att bli utskälld av "vuxna" (= folk som är i ens föräldrars ålder), och därmed inte kan hantera otrevligheter från desssa äldre personer.

Jag log väldigt igenkännande när jag läste det i morse, jag känner så väl igen det, tårarna som väller upp (men som tur är inte ut) när busschauffören skäller ut en, när man blir utslängd av en vakt för att man har blivit knuffad av någon, eller vad det nu kan vara som gör att man känner sig otrevligt och orätt bemött.

Läs!

Rubriksättarpuckon

Okej, jag förstår att rubriksättarna vill få folk att klicka in på Aftonbladets nyheter, men är inte tanken att rubriken ska spegla innehållet i artikeln?

Rubrik: Ny studie: C-vitamin är värdelöst

Urval av innehåll i rapporten: Forskarna fann att vitaminet hade viss effekt i att lindra förkylningens symptom och minska sjukdomens varaktighet/.../Bland testpersoner som utsattes för extrema fysiska påfrestningar hade de som fick c-vitamin dubbelt så stor chans att klara sig undan förkylningen. De testerna utfördes på maratonlöpare, skidåkare och soldater som tränade i vintermiljö.

Det låter inte så värdelöst i mina öron...

Ranelidska?

Men kan ingen medieträna stackars Björn Ranelid? Det är ju helt omöjligt att tycka om människan som han håller på.

"Guillou är avundsam på mina enorma framgångar"

"Min stil är fullkomligt unik i Sverige /.../Har du hört talas om guillouska? Nej, men ranelidska har du säkert hört talas om. Det är klart att han är avundsjuk."

En bra historia är en bra historia

Mesigt av Antidote films att stämma Laura Albert för att hon skrev under filmrättigheterna till "Sarah" med namnet JT Leroy. Iscensättandet av JT Leroy-personen och hans böcker var en genial kupp mot alla (inklusive mig själv, medger jag) som suktar efter "äkta" historier att förfasas över. Alla som äcklas av historier i tidningar, på tv, men ändå läser/tittar.

Men när verkligheten visade sig vara uppdiktad var den visst inte intressant längre.

Strage dominerar hultsfredsbevakningen

Min intentioner att hålla mig borta från hultsfredsrapporteringarna har misslyckats. Å andra sidan har tidningar och tv inte gjort något för att få mig att ångra att jag stannade hemma.

I stort sett alla rapporterar om glest i publikleden och kalla nätter, vilket ju inte känns så lockande. Att artistbokningarna lämnar mycket att önska verkar också de flesta vara överens om.

De stora tidningarna har alla utsett bloggare som rapporterar från festivalen. Nivån rör sig från totalt ointressant i Aftonbladet, totalt ouppdaterat i DN (kom igen, två inlägg om dagen räcker inte för ett tredagarsevenemang) till "kolla alla kändisar jag hänger med"-bilder i svenskan och småroliga "inifrån pressområdet"-inlägg i Expressen. De två senare får godkänt, men de kan ändå inte mäta sig med Fredrik Strages roliga och träffsäkra analyser av artister och evenemang. Beskrivningen av Lalehs konsert är verkligen mitt i prick:

"Laleh fyller lyssnaren med tre känslor: irritation, panikångest och slutligen självförakt, eftersom man får dåligt samvete av att ogilla en artist som uppenbarligen är genomsympatisk."

Kan man förvänta sig samma kvalitet av bloggar, som av redaktionellt material? Nej, kanske inte. Men frågan är vad bloggarna egentligen vill tillföra. För mig tillför de faktiskt ingenting...

Tillägg: Expressens Anders Nunstedt la sista dagen, i ren och skär Pet Shop Boys-yra, in en extra växel och vann bloggracet med bred marginal.

Knäckt av frukt

Min första tolkning (banan=frukt) av den här rubriken i Aftonbladet säger väl något om vilken nivå jag förväntar mig av den tidningen: när de oftast bara skriver om skit tar jag dem inte på allvar när de väl vill vara seriösa...

Choklad (okunnighet i tidningsvärlden)

Jag gillar DN för det mesta, men ibland kommer lågvattenmärken och drar ner tidningen i kvällstidningsklass. Aktuellt exempel med anledning av en rapport från Livsmedelsverket, där både DN och svenskan verkar har tagit TT-texten rakt av:

Mörk choklad lika dålig som ljus
...
Möjligen får verket också landets älskare av mörk choklad att rycka till. Även tolv olika märken mörk choklad, samt tre vardera av mjölkchoklad och vit choklad analyseras. Och i energivärde får mörk choklad bara knappt stryk av vit.

- Energi räknar man ju ut på hur mycket fett och protein chokladen innehåller. Vi på Livsmedelsverket har vetat om det här länge, men det är väl viktigt för allmänheten att veta att mörk choklad innehåller lika mycket energi, säger Arnemo.

Vaddå "lika dålig"? Vem har påstått att mörk choklad innehåller mindre energi än ljusare sorter? Ingen som jag har hört talas om i alla fall. Däremot innehåller ju mörk choklad högre halt av det beroendeframkallande fenyletylaminet, vilket gör att man kanske nöjer sig med mindre. Jag tror i alla fall att många har lättare att sätta i sig en 100-grams mjölkchokladkaka, än en lika stor kaka mörk choklad. Summa sumarum - bättre att äta mörk choklad eftersom du då äter mindre mängd.

Och då har vi inte ens nämnt alla gynnsamma ämnen som finns i kakaon, och därmed i högre halt i mörk choklad: flavonerna, som skyddar mot hjärtkärlsjukdomar och blodproppar; flavoniderna, som sänker blodtrycket och verkar antiinflammatoriskt; magnesiumet, som många har brist på; antioxidanterna som skyddar mot bl.a. cancer.

Och så de där studierna som visar att chokladens antioxidanter, flavonider och flavoner till stor del "försvinner" när chokladen konsumeras tillsammans med mjölk (t.ex. i mjölkchoklad). Detta kan man läsa mer om i en artikel i... DN(!).

Och vem litar för övrigt på Livsmedelsverket längre - har de inte gjort bort sig några gånger för mycket nu?

Alex Schulman-guldkant

Sedan Alex Schulman började blogga för Aftonbladet har jag helt fått omvärdera honom, eller rättare sagt mina fördomar om honom. Han är ju sjukt rolig! Jag brukar sitta hemma och skratta högt och F frågar alltid "vad är det?" och jag säger "men det går inte att förklara, du måste läsa själv" och så visar det sig att han inte alls hade samma humor som jag, men skit i det, Alex är verkligen guldkanten på min statsttjänstemannagråa vardag.

Tråk tråk tråk

Är det bara jag, eller har DN på stan tappat helt senaste åren?

När jag växte upp på småländska landsbygden var fredagsbilagan (den kom ju på fredagar på den tiden) en liten hint om allt som pågick i det parallella universum som heter STOCKHOLM. Tillräckligt underhållande för att även en landsortstös som jag varje vecka skulle läsa och längta till allt jag missade. Men allvarligt:

"Jan Björck vet allt om våra gatuvanor. Han styr dem nämligen. På stan ha låtit trafikkontorets starke man sprida lite ljus över det här med rött och grönt."

Precis vad jag vill läsa om inför helgen. Nej, jag skojar, självklart inte. Jag skulle rada upp mängder av exempel på meningslösa artiklar som DN på stan har krystat fram de senaste åran - OM JAG BARA KOM IHÅG DEM! De har ju nämligen varit exakt så tråkiga att jag kommer ihåg exakt ingenting av dem. Har inte läst dem, har inte brytt mig om dem.

Inget ont om kalendariedelarna eller åsiktsmaskinen, ibland glimrar även krönikörerna till - men resten? Dags för en ny chefredaktör kanske?

Stökigt skrivbord

Metro vs. Expressen

Metro skriver idag om hur man får snyggt på sitt skrivbord. Expressen däremot (eller DinaPengar.se) drar följande slutsats:
Stökigt skrivbord - hög lön.
Rent skrivbord - låg lön.

Jag tror jag kör på Expressens tes, ska ta ett snack med chefen...

Men nej!

Det är så äckligt med de där ovärdiga kändisbilderna som Expressen publicerar, jäspningar, tungan ut ur munnen, åh - varför kollar jag på dem? Stackars människor som inte får peta sig i näsan eller äta en glass utan att bli fotade. Vill abslolut inte stödja det där, nu har jag bestämt mig - aldrig mer.

DN äger

Men tack snälla DN, för att ni gör det så lätt! Älskar initiativ som Snabbguide - Franska presidentvalet på två minuter, lätt utan att vara billigt eller fördummande (som kvällstidningarna dito oftast är).

Din Teknik - dröm eller verklighet?

Satt och kollade in reklamen för Din Teknik på tunnelbanan hem i lördags natt. Är den på riktigt eller är det ett skämt? Bara det att Felix Herngren är på omslaget får en ju att börja undra. Sedan motsägelserna: "Succén fortsätter." och "Sveriges nya teknikmagasin." Kan något som är nytt verkligen vara en fortsättning på en succé? Och vad säger dom om Herr Herngren då: "Dålig tv och inget sex gjorde Felix till teknikfreak" Oh. My. God. Byt bil eller dö!!

(Fan vad fräscha folk är på röda linjen en lördagnatt förresten)