söndag 19 augusti 2007

Vive la fête, debaser medis


Foto: Beatrice Törnros

Nej vad jobbigt det kan bli när det egentligen ska vara bra.

Det började redan i kön, eller i icke-kön. Vi kommer från slussen, och får kryssa oss fram mellan midnattsloppetlöpare i röda tröjor för att ta oss till medis. Väl där möts vi av en lång kö, men stärkta av tillförsikt av att stå på listan går vi förbi hela kön. På väg dit möter vi tre kompisar som vi hälsar på, och som blir insläppta. Framför oss hålls dock repet upp strängt markerande, med frasen "ni står inte på listan" ackompanjerande.
"jo" säger vi, lämnar namn och tanten kollar på listan
"jaha, jag trodde ni var med killarna" säger hon, innan hon lyfter på repet.
"ja, vi känner ju dem, men vi står på listan själva"

Ja, för tjejer kan ju inte stå på listan själva, tänkte väl hon. Knäppt.

Det knäppa fortsätter när vi ska köpa lite vin, och efter 10 minuter i kö framför baren får höra att "nä, det kallas service minded" när vi försiktigt försöker påpeka att vi vill ha vin, utan is i glaset.

Sen musken då. Som vi har lärt oss att tycka om med öronen. Men som vi inte tycker om när lönnfeta tyskar intar scenen och beter sig som att de äger den, när det är coola fransk-belgiskan som borde ha äganderätten. Om killarna hade lagt sig ner och spelat hade jag varit nöjd. Icke nu. Synd.

Jag må vara ytlig, men lika lite som Thåströms studiemusiker ökar liveupplevelsen, gör dessa tyskliknande män det för vive la fête. Det funkar inte, för mig i alla fall. Jag blundar, går på utflykter - allt för att inte förknippa musiken jag tycker om med dessa människor jag ogillar. Jobbigt det där.

Efter spelningen händer det som alltid drabbar medis. Muskiken suger och folk flyr som om det brann i lokalen. Vad är det som gör det? Terry beklagade sig en gång över SMK, och hur de inte kunde starta ett dansgolv, tydligen kan inte heller Osaka vs. Tokyo. Kan någon, eller är det lokalens förbannelse?

Sad but true.

fredag 10 augusti 2007

Ett tåg kommer lastat

Sitter på ett tåg från Stockholm till Göteborg. Allt är hyfsat lugnt, en treåring försöker prata rent, en 30-åring försöker ge sin polare raggningstips på kodspråk, via mobilen. Ganska lugnt alltså. Ända till Skövde. Där kliver en drös tonåriga Skövdeflickor ombord, som uppenbarligen aldrig åkt tåg innan.

"Var står det var man ska sitta?"

"Var lägger man bagaget?"

"Men du kan sitta var som helst, vi har 35 platser och vi är typ bara 25".

Bara 25.

Och jag med min iPod som har hängt sig. Tålamod, tålamod.

torsdag 9 augusti 2007

Logiskt?

Jag märker att jag ser ner på folk som nervöst stakar sig när de pratar med mig. Trots att det såklart händer att det är jag som stakar mig nervöst.

Är logiken i detta att jag hatar när jag själv gör det och därmed passar på att störa mig på när andra gör det?

Jag skulle ha träffat psykologen idag, men ställde in. Annars hade jag ju kunnat fråga henne. Om hon hade förstått frågan är ju en annan sak.

Är logiken i detta att jag hatar när jag själv framstår som dum, och därför ser ner på psykologen när hon säger saker som gör att hon framstår som korkad?

Eller är det bara jag som är helt ologisk? Kanske.

En fin på 4:an

På det sista riktiga Popaganda förra våren gled det omkring en kille som jag tyckte mig känna igen, men inte kunde placera. Jag mötte honom vid entrén mellan två regnskurar, han hade dragit på sig plastpåsar över skorna för att inte bli blöt, och nickade igenkännande när vi möttes. Kunde det vara han Kalle J, som jag hade haft lite myspace-kontakter med? Ja, så måste det vara.

Senare, med för många öl innanför t-shirten tog jag mod till mig och gick fram för att snacka lite. Han log. Jag frågade. "Ursäkta, men heter du Kalle?"

"Nei, mitt navn er Erlend" sa han. Och leendet försvann, medan han försökte förklara för puckot (=mig) att han spelade i ett band och bla bla bla.

Och så inser jag att det ju är Herr Öye jag står och pratar med.

Jag har sett honom några gånger i Stockholm i sommar, och han tittar alltid igenkännande, men jag låtsas som ingenting och hoppas att han inte vet varför han känner igen mig...

Hursomhelst, i morse på 4:ans buss satt det en kille som hade samma stil som Erlend, glasögon och kläder alltså, men som var lite yngre, lite längre och hade lite bredare axlar. Jag ville bara klappa honom på det vågiga håret och säga att han var det finaste jag sett på länge.

Men så gör man ju inte. Inte på 4:an.

onsdag 8 augusti 2007

Det blir dyrt det här

God damn, det blir en dyr höst. Men en bra höst!

DN listar höstens skivsläpp. Vissa, som t.ex. Kate Nash, Architectures in Helsinki, M.I.A, Moneybrother, Hives, Radio Dept, är ju givna, andra är jag mer nyfiken på vad de ska hitta på. Mycket gamla godingar kommer nämligen med nytt, såna som jag lyssnade på på 90-talet (tänk Monster Magnet, Foo Fighters, Petter och annat knäppt), och även om jag inte lyssnar så mycket på dem nu (dvs. inte alls) så måste man ju ändå lyssna när de släpper nytt. Även om det antagligen inte blir köp.

Alltså, min höst-lyssna-lista:

Skivsläpp augusti
Architecture in Helsinki: "Places like this", V2, 15 augusti
M.I.A: "Kala", Playground, 22 augusti
Moneybrother: "Mount Pleasure", 29 augusti
Timo Räisänen: ännu ingen titel, 29 augusti
Manu Chao: ännu ingen titel, Warner, 31 augusti

Skivsläpp september
Jens Lekman; "Night falls over Kortedala", Border, 5 september
Eve: "Here I am", Universal, 10 september
Mars Volta: ännu ingen titel, Universal, 10 september
Kanye West: "Graduation", Universal, 12 september
50 Cent: "Curtis", Universal, 12 september
Animal Collective: "Strawberry jam", Playground, 12 september
Radio Dept: ännu ingen titel, Border, 12 september
Menomena: "Friends and foe", V2, 12 september
The Go! Team: "Proof of youth", V2, 12 september
Nelly: ännu ingen titel, Universal, 19 september
Stars: "In our bedroom after the war", V2, 19 september
Ian Brown: "The world is yours", Universal, 24 september
PJ Harvey: "White chalk", Universal, 26 september
José González: "In our nature", Playground, 26 september
New Young Pony Club: "Club 24", Universal, 27 september
Foo Fighters:"Echoes, silence, patience and grace", BMG, september
Kate Nash: "Made of bricks", Universal, september
Irene: ännu ingen titel, Border, september

Skivsläpp oktober
Hives: ännu ingen titel, Universal, 10 oktober
Kent: "Tillbaka till samtiden", Sony BMG, 17 oktober
Christian Kjellvander: "I saw her from here/ I saw here from her", V2, oktober
Nicolai Dunger: "Nicollide and the Carmic Retrebution", EMI, oktober
Petter: ännu ingen titel, Universal, oktober
Radio Dept: ännu ingen titel, Border, oktober

Skivsläpp november
Monster Magnet: "4-way Diablo", Playground, 2 november
Sambassadeur, ännu ingen titel, Border, november

Utan datum under hösten
Franke, ännu ingen titel, Border, höst
Kristian Anttila, ännu ingen titel, Border, höst
Iron & Wine: "Shepherds dog", Border, höst
Vashti Bunyan: "Some things just stick in your mind", Border, höst

Jag önska jag va hon


Foto: Marcus Ericsson i DN

Måste få vara lite sportnörd: Sanna Kallur - vilket driv i stegen!

Måste få vara lite ytlig: Och hennes hy, helt perfekt.

Idag vill jag vara Sanna Kallur.

söndag 5 augusti 2007

Tack

Tack Malmö för sol, kräftor, vin och dans. Tack Köpenhamn för svindyra, jättefina solglasögon till prutat rea-pris och god öl. Tack Leila K för Electric.

fredag 3 augusti 2007

Hästpojken på Debaser Medis ikväll!


Foto: hästpojken

Och jag missar det! Buhu, stackars mig som ska till Malmö...

onsdag 1 augusti 2007

Att skämmas å andras vägnar


Dåligt pucko - bra pucko (Foto: lindau.se och svenskafans.com)

Av någon anledning tycker jag att det är väldigt jobbigt när kvinnor gör bort sig. När hon i TV4:s morgonsoffa säger något puckat, ja, egentligen när vem som helst på tv eller radio av kvinnligt kön säger något puckat.

När män säger puckade saker tycker jag däremot att det kan vara ganska skönt. Glenn Hysén t.ex. Man kan kalla honom naturbarn. Man kan kalla honom obildad. Man kan kalla honom puckad. Av någon anledning tycker jag att det är skönt att han är man när han resonerar på sådär barnsligt naiv nivå.

Varför? Go figure. Kanske för att jag är rädd att jag ska hamna i en situation där någon får för sig att jämföra personer av kvinnligt kön med personer av manligt kön, t.ex. gällande intelligens, och att jag då inte ska kunna säga att kvinnor är lika intelligenta som män. Kanske är det så, på något undermedvetet sätt. Även om jag hoppas att jag kan hålla mig ifrån att kommentera en sådan ointressant jämförelse, om situationen skulle uppstå.

Eller är det kanske för att jag identifierar mig med henne, och därför dömer henne hårdare? Det hoppas jag inte.

Om någon som läser detta har en intressant tolkning så får han eller hon gärna dela med sig. Jag gillar inte att jag inte förstår mig själv.

tisdag 31 juli 2007

Zlatan och jag


Inatt drömde jag om Zlatan. Vi var på en fest i min hembygd, och Zlatan var tillsammans med en av mina gamla kompisar. Jag tog tydligen inte så allvarligt på deras förhållande, för jag limmade ganska hårt på Zlatan, men han blev lite obekväm av det hela, även om han låg kvar där i sängen (på sängen) och mös. Han var mysig, Zlatan.

En gång i tiden sa jag att jag skulle gifta mig med Zlatan. Jag börjar få en känsla av att det inte kommer att bli så...

Myface

Det där Facebook, vad är grejen? Fick en inbjudan av en gammal pluggkompis för ett tag sedan som jag tackade ja till, och nu får jag requestar från folk jag inte har hört av på 10 år. Folk biter mig och vill att jag ska bli zombie och ha strippnanm. Nej! Jag vill inte!

Vad är det - som Myspace, fast för folk som inte gillar musik?

Och så precis när man börjar få koll på det basala, då buggar det och loggar in mig som alla möjlig personer.

Skit.

måndag 30 juli 2007

Parksommar i Gamleby

Sommaren 1985, Gamleby folkets park. Mormor och morfar hade tagit oss på överskningsresa. Det är Herreys och Solstollarna, jag minns gräs, stenlagda trappsteg och att de kristna pojkarna med amerikansk look (som jag fem år gammal i och för sig uppfattade som farbröder) sprang genom en spegelram när de sjöng "Mirror, mirror on the wall".

Sommaren 2007, Gamleby folkets park. Det är Parksommar och utsikten bakom scenen tar andan ur en. Scenen ligger längst ner i ett stup, som skapar en naturlig amfiteater, även om några av de stenlagda trappstegen som jag minns från 22 år tidigare har ersatts av robusta träbänkar. På något sätt har jag lyckats få hela familjen i släptåg. I förväg har jag varit rädd för att jag ska känna mig obekväm, skämmas över dem, inte kunna uppleva fullt ut eftersom jag står och oroar mig för att de inte trivs. Om man känner min historia vet man varför jag är orolig för detta, trots att det inte är helt normalt för en 27-åring.

Syster och far får lyssna på Säkert! i min iPod och båda två gör det där klassiska, som man ser på film, när folk som lyssnar på musik i hörlurar skriker när de ska säga något. Konstigt nog fnissar jag bara lite för mig själv när det händer. Jag skäms inte alls särskilt mycket över dem.
Min syster ler lite åt Filippa Bark, och jag vet inte om hon förstår hur lik Filippa Bark är henne, att det är såna som min syster som Filippa Bark ska föreställa. I så fall märks det inte.

Säkert! är en riktig fullträff. Jag älskar det, hela familjen älskar det. Annika strålar och växer på scenen för varje minut som går. Hon sjunger en del falskt, men det gör inte så mycket. Däremot lämnar hennes duettpartners (medlemmar i bandet) mycket att önska. Lite synd, kunde inte Anders eller Salem ställt upp? Hursomhelst, det är snabbt glömt. Hon spelar tre låtar som jag inte har hört förut, en påminner väldigt mycket om en Jakob Hellman-låt, men det låter bra (kanske just därför).

Salem har jag inte höga förväntningar på, jag gillar vissa av hans låtar, men har väldigt svårt för soundet, det syntiga, grooviga. Jag trodde att skivan var taffligt mixad, men när man hör det live låter det ju som att det är en tanke bakom. Och ibland drar han iväg i jam som närmast passar på obskyra jazzklubbar, om ens där. Sätt honom i händerna på Jari eller Yttling, annars får det vara.

Moneybrother har ju en hög lägstanivå, men helt ärligt: utan Brobacke blir det inte detsamma. Något saknas: det ser tomt ut på scenen och det låter tomt i mina öron. Efter 40 minuter börjar sällskapet gäspa, så vi traskar iväg till bilen, även om vi troligtvis bara har sett halva konserten.

På väg tillbaka till stugan ser vi rävar och rådjur, och det är så där mörkt som det aldrig blir i närheten av Stockholm.

fredag 27 juli 2007

En helg i internetskugga

Ska till landet över helgen, dit knappt mobilerna når, alltså troligtvis inget internet förrän på söndag kväll. Lite jobbigt. Under veckan i Barcelona tyckte jag inte alls att det var jobbigt, men så länge jag är i Sverige har jag någon sorts förväntan på att internet ska finnas till hands. Alltså kommer det nu en viss oro i magen. Har jag kollat allt jag kan behöva veta de närmsta dagarna? Hur ska jag klara mig utan Alex Schulman-bloggen? Frågorna hopar sig...

torsdag 26 juli 2007

Lilla duktiga flickan

I DN på stan skriver Märta Myrstener om att man som "lilla gumman" inte har någon vana i att bli utskälld av "vuxna" (= folk som är i ens föräldrars ålder), och därmed inte kan hantera otrevligheter från desssa äldre personer.

Jag log väldigt igenkännande när jag läste det i morse, jag känner så väl igen det, tårarna som väller upp (men som tur är inte ut) när busschauffören skäller ut en, när man blir utslängd av en vakt för att man har blivit knuffad av någon, eller vad det nu kan vara som gör att man känner sig otrevligt och orätt bemött.

Läs!

IKEA-katalogen 2008: jaså

Under nittiotalet satte jag varje augusti upp lappen "men gärna IKEA-katalogen" bredvid "Ingen reklam tack"-skylten. IKEA-katalogen min bibel. Jag älskade den, kunde den utantill, i de småländska skogarna var det ont om design, och besöken på IKEA i Linköping var därmed efterlängtade. När jag flyttade hemifrån, och sedan flyttade igen, och igen, och igen... gav IKEA-katalogerna inspiration till smarta förvaringslösningar, vilken höjd man egentligen sätter tavlor på, färger och tyger på nya sätt.

Mycket har hänt med IKEA sedan dess. Mycket fula möbler har passerat under broarna. Katalogerna har anpassats till den internationella marknaden, blivit tråkigare, fulare och till och med fördummande, som i beskrivningen av förra årets könsrollsbefästande walk-in-closet-tema.

Klickar in på ikea.se för att titta i den nya katalogen. Kommer bara några sidor innan den digitala katalogen slutar fungera. Men de första sidorna ger mig inga föroppningar. Temat "Hemma är världens viktigaste plats" är ju trevligt, men i de hemmen som visas upp har jag ingen lust att bo. Det känns svennigt, JYSK och långt ifrån den stil som IKEA än gång stod för, i alla fall i mina ögon.

Aja, allt har sin tid, I guess.

Byrån Mörrum påminner i alla fall om de gamla goda tiderna, (ge mig, nu!). Och Stockholmsserien är fin, även om soffan är obekväm. Men frågan är om de är rester av en storhetstid, eller om de borde ge mig förhoppningar om ett fortsatt förhållande med möbeljätten från Småland. Hoppas på det senare, men tror snarare på det förra.

Foto: IKEA

Så här skriver Aftonbladet: "Nu kommer furun tillbaka"
DN-Märta har intervjuat IKEA:
Nya IKEA-katalogen snart här
DN-Bosse recenserar: Trygghet i platta paket
(Men Bosse, inte är det väl nytt för i år att enskilda designers presenteras i katalogen?)

Aftonbladet väljer bäst och sämst i katalogen: Slit och släng i starka färger

onsdag 25 juli 2007

Rubriksättarpuckon

Okej, jag förstår att rubriksättarna vill få folk att klicka in på Aftonbladets nyheter, men är inte tanken att rubriken ska spegla innehållet i artikeln?

Rubrik: Ny studie: C-vitamin är värdelöst

Urval av innehåll i rapporten: Forskarna fann att vitaminet hade viss effekt i att lindra förkylningens symptom och minska sjukdomens varaktighet/.../Bland testpersoner som utsattes för extrema fysiska påfrestningar hade de som fick c-vitamin dubbelt så stor chans att klara sig undan förkylningen. De testerna utfördes på maratonlöpare, skidåkare och soldater som tränade i vintermiljö.

Det låter inte så värdelöst i mina öron...

tisdag 24 juli 2007

Ranelidska?

Men kan ingen medieträna stackars Björn Ranelid? Det är ju helt omöjligt att tycka om människan som han håller på.

"Guillou är avundsam på mina enorma framgångar"

"Min stil är fullkomligt unik i Sverige /.../Har du hört talas om guillouska? Nej, men ranelidska har du säkert hört talas om. Det är klart att han är avundsjuk."

Försovning

Just typiskt, andra dagen efter semestern stänger jag av klockan i sömnen och försover mig.

Drömde däremot en ganska trevlig dröm, spelning med Feist i min sommarstuga, fast det var i Tyskland, fast det var utanför New York. Konstigt nog tyckte jag till och med att det var kul att några av de tyska ungdomsledarna körade.

Lilla hjärnan, är det mycket nu?

söndag 22 juli 2007

Hej du, det var ju ett tag sen...

...över ett år sedan vi sågs, och då bor vi ändå på samma lilla ö. Ofattbart. Är det så här det ska vara, ska vi aldrig ses mer? Jag saknar dig hemskt mycket, min bästa vän saknar jag, varje dag. Vill jag säga. Men jag törs inte.

Förra vintern, när jag gick omkring och var förvirrad över vad jag höll på mig, och alla böcker/filmer/låtar var emot mig, tog hans parti, alla hade blivit lämnade, ingen som lämnat. Utom en, som jag inte ens tycker om, såklart, men en kväll kom den där låten upp i mitt huvud, den enda som bevisade att någon i populärkulturens historia hade upplevt detsamma som jag:

i painted a picture of you
your soul was red, and your mind was blue
destiny laid a light on my creation

this dream i had made
a slave of my passion
reality was always too far away
and we were happy
until it came too close one day

all of a sudden i faced
the truth of my dream
my love had only been a picture a scene
i suppose i needed too believe
didn't want too see
you had never been close to me

im sorry, this illusion
has caused you a lot of pain
and i have no solution
i'll try to never be back again
i'm sorry

yes i painted a picture of youmy dream was a lie
and the lie became truth
reality held it's breath too long
it's disgusting what dreams can do

Så typiskt på något sätt, att den enda låten som berörde min sida av det hela är lika dassig som det jag gjorde...