söndag 16 mars 2008

Lantz i mina öron

Jag träffade Annika Lantz en gång för 12 år sedan. Det var juni, hon sände Morgonpasset tillsammans med Rickard Olsson. Jag hade ringt in en morgon några veckor tidigare för att vinna biljetter till den stundande Hultsfredsfestivalen. Vann gjorde jag, men några biljetter fick jag inte, däremot fick jag fortsätta tävla vecka efter vecka efter vecka... Och så var det då dags för någon slags våravslutning, det skulle sändas morgonpass från Junibacken, och de frågade om jag kunde komma upp. Sagt och gjort, jag tog tåget till Stockholm och snyltade på mammas hotellrum. Jag minns att hon var kort, Annika, kortare än jag, och att hon hade plåster under strumpbyxorna för att hon hade skurit sig när hon rakat benen i duschen på morgonen. Hemma i Småland satt vänner, och nya pojkvännen och hans vänner och lyssnade på när jag gjorde bort mig och svarade på fel på så gott som varenda fråga.

Under åren som gått har hon funnits där i perifierin, men eftersom jag knappt har lyssnat på radio på den här sidan årtusendet har hon försvunnit mer och mer ur mitt medvetande. Men. För några månader sedan började jag prenumerera på Lantz i P1. Och nu finns det dagar när jag inte vet hur jag skulle klara mig utan Annika, Roger och nya, helt underbara Sara Lövestam. Om du ser någon på tunnelbanan med vita sladdar i öronen och ett fånleende på läpparna så kan det vara jag, på väg hem efter en överjävlig dag på jobbet när bitterljuva sarkasmer från Annika är det enda som kan få mig på fötter igen.

(Jag förlorade den där tävlingen på Junibacken, men när jag dryga veckan senare kom hem ifrån den, egenbekostade, Hultsfredsfestivalen, hade jag ett meddelande på telefonsvararen: producenten hade visst missat att notera vem som vann och undrade om jag kunde vara med igen. Men det var före mobilens tid, jag hörde det först tre dagar senare, och ringde såklart aldrig tillbaka.)

Men bajsväder

Sitter här och tittar ut på en blå himmel, under vilken jag nyss promenerade hem efter ännu en ladda-batterierna-med-testosteron-natt söder om söder. Tänker att påsken i Paris kommer att bli fantastisk, lite kylig men ändå vårsolig, vårblommig och vårkänslig i luften. Tänker att jag ska kolla väderprognosen. Bajs.