I can't take this loneliness you've given me

I believe iTunes has a close link to my heart:

Every little bit hurts, every little bit hurts.
Every night I cry, every night I sigh, every night I wonder why
you treat me cold, yet you won't let me go.
every little hurt counts, every little hurt counts,
you say you're coming home, yet you never phone,
leave me all alone, my love is strong for you, I'd do wrong for you.
I can't take this loneliness you've given me.
I can't go on giving my life away.
Oh, come back to me, darling you'll see,
I can give you all the things that you wanted before,
if you will stay with me.
Every little bit hurts, every little bit hurts
To you I'm a toy and you're the boy,
who has to say when i should play.
yet you hurt me, desert me.
Oh, come back to me, darling you'll see,
I can give you everhything that you wanted before.
if you will stay with me.
Every little bit hurts

Ett tag efteråt: Åh, vad nere i skiten jag var. Patetiskt. Nu vill jag ju inte alls att han ska komma tillbaka, och den som har ont är nog mest han...

You left to find reasons not to stay

Så blev det sådär som det blir igen, en av tusentals gamla låtar dyker upp i iTunes-mixen och säger allt som behöver sägas. Och så kollar jag upp bandet och inser att de ska spela på Debaser. Om fyra dagar. Ibland vill man nästan tro på ödet på något sätt.

You say you left to find reasons not to stay
You say you lost yourself somewhere on the way
You say living is easier when I'm around
And you say you need me help to get off the ground

But I'm not gonna go home tonight
I ain't gonna leave 'til I know you'll be alright
But I'm afraid we're searching for things we'll never find
'cause your problems are just like mine they're hard to define

Someday all of this pain may make sense to you
Some say losing it all can bring something new

But I'm not gonna go home tonight
I ain't gonna leave 'til I know we'll be alright
But I'm afraid that you and I are wasting our time
'cause your problems are just like mine
they're hard to define

We're searching for things we'll never find
Your problems are just like mine they're hard define

Some say you have to fall to learn how to fly
Some day we may understand just the reason why
Some day

Gray Brigade på Debaser

Idol-juryn säger fyra saker:
1. Synkroniserad klädsel: Killarna var ju fina i svartvitt men tjejerna såg ju ut som mellanstadieflickor som får hoppa in och köra i pojkarnas band. Hade varit snyggare med genomtänkt klädsel hörrni.
2. Synkroniserad dans: Lite Pipettes-svängda armar och Club Killers-stil på blåsarna så hade det varit riktigt kul att titta på.
3. Battle mellan killarna och tjejerna: Se ovan.
4. Scennärvaro: Alltså, man kan ju inte hålla på att titta ut åt sidorna hela tiden och man sjunger i ett band. Flörta med publiken! Herregud...

Jens Lekman på Kägelbanan

Lykke Li på Pet Sounds bar

Det här var det:
- haussat
- trångt
- hittigt
- sång som lät nästan som inspelad
- branchfolk (och en idol)
- äldre artister (25+) med avundsjuka miner

Det här var det inte:
- lika porrigt som på accelerator

Det här blev jag:
- a little bit, little bit, a little bit in love with Lykke Li

Fräsigt

Inte trodde jag att "fräsigt" var ett ord man skulle få höra 2007, än mindre läsa, och allra minst i DN. Men där står det, och det handlar om den nya gallerian Skrapan: "den senaste i raden av fräsiga Stockholmsgallerior".

Varifrån kommer ordet? Har det någonsin varit just "fräsigt" att använda ordet fräsigt, eller har det alltid varit förbehållet muppar och föräldrar som tror sig vara..."fräsiga"?

Sluta drömma!

Nu har min hjärna gjort det igen. Drömt så att min verklighet förändras.

Inatt var jag helt underbart nykär i Calle Lundell. Och han var det tillbaka. Skitmysigt var det, i drömmen.

Det känns konstigt, för jag har ALDRIG tänkt en sådan tanke om honom i vaket tillstånd, jag har typ aldrig tänkt någonting om honom överhuvudtaget - han har liksom bara funnits där, varit en del av söder-interiören.

Men nu.

Den där förälskelsekänslan sitter kvar, trots att jag är vaken, trots att jag har druckit kaffe och åkt till jobbet. Och nu kommer jag på mig själv med att sitta och googla efter bilder på killen, istället för jobba. Hoppas jag springer på honom snart så att jag rycks bort ur detta drömsta töcken. Det här funkar ju inte!

Jävla hjärna.

Fri som en fågel

Dagens låt i huvudet: Fri som en fågel ur Rasmus på luffen.

Varför?

Har det något att göra med att jag sitter på jobbet, fastän klockan är 09:50 och det är lördag?

Promise and the Monster på Pet Sounds Bar

Det var ett tag sedan jag var på PSB. Nu gör kulörta lampor och fler sittplatser att källarlokalen känns mer som en bar och mindre som en... källare. Och även om lokalen luktar av pissoargel är det ju, som mitt sällskap påpekar, bättre än att det luktar spya.

Promise and the Monster är oklanderlig, lugnt smyger hon sig på med gitarrplock och Stina Nordenstam-sång. Det är inte särskilt troligt att jag köper hennes skiva, men chansen är definitivt aldrig större än just nu, i september; i början på hösten när den fortfarande känns romantisk, krispig och fräsch (till skillnad från rå, kall och mörk) passar lågmäld krypa upp i soffan-musik fint.

Hästpojken på Landet

Bra skit.

Folk vet inte sitt eget bästa

Svenskan skriver om att det inte är så många som tittar på underbara Upp till kamp.

Alternativ rubrik: Folk är idioter.

Jag - en kungsholmare?

Jag vet inte när det började, eller riktigt vad det beror på - det här med min aversion mot Kungsholmen, och människorna som bor där. Kanske är det lattemammorna, som inte tror på gud, men ändå gifte sig i kyrkan, som hade högsta betyg i alla ämnen i skolan, men som knappt kan diskutera politik eller litteratur på mellanstadienivå. Kanske är det parmiddagarna, där man hyllar alliansen och säger "inte för att jag är rasist, men...". Kanske är det kroppsidealen: där männen är några centimeter bredare över axlarna, där kvinnorna puffar upp brösten lite extra, där tänderna är vitare och brännorna gulare. Kanske är det de 35-åriga gubbarna som beställer skumpa på Lokal eller schlagern på Lemon bar, kanske är det bilarna som kör fortare och inte stannar när man vill gå över vägen. Kanske är det människorna som inte går på spelningar för att de gillar bandet, utan för att de "hört att de ska vara bra" (se exemplet nedan ur metro).



Hursomhelst, nu kommer DN och säger och jag är kungsholmare! Eller ja, i alla fall mina kläder. Okej, det är ju bara på andra sidan Västerbron, men det är ju faktiskt på Söder jag bor, make no mistake - härliga, gentrifierade vänstersöder.

Du

Det går inte en dag utan att jag ångrar att jag lät det gå åt helvete.

Att bli kvar

Någon som är kär.
Någon annan som funderar.
Någon som går hem till en annan säng en kväll.
Någon som ljuger och säger att han sovit hos en kompis.
Någon som inte kan se någon annan i ögonen.
Några som bestämmer sig för att göra slut.
Några som ångrar sig.
Någon som ångrar sig igen.
Någon som flyttar ut för att tänka.
Någon annan som blir kvar...