Eraserhead

Såg att Eraserhead skulle visas på Cinemateket, så jag smet lite tidigt från jobbet och gick dit. Det luktade gammal tant-kiss, det var kallt och två personer snarkade. Jag log en del åt Lynchsurrealismen, men efteråt var jag helt däckad, fick ställa in kvällens planerade besök på Modernista. Sänkt. Man kanske inte ska skaffa barn i alla fall.

Kommer hem och kopplar upp mig mot jobbet för att skriva färdigt en rapport och inser att mikrofonhuvudet som lovat att skicka mig underlag inte ens har haft vett att maila en anledning till att han inte har skickat det jävla underlaget. Idiot.

Saker att älska

Att kunna jobba på sitt vuxna jobb och tjäna bra pengar, att hinna gå till tandläkaren efteråt, åka hem, äta, byta om, åka till Slussen och gå på en släppfest, t.ex. Britta Perssons, att hinna dricka mer än en öl, se hela spelningen, och ändå vara hemma redan 22:15. Det funkar ju.

Lördagmorgon

Jag har bara några sidor kvar i A million little pieces, när jag åkte hem på 4:an igår efter tv-kväll i Vasastan slutade jag läsa innan jag var framme eftersom jag inte ville sitta och bli störd av fulla människor när jag avslutade boken, det hade känts så ovärdigt. La alltså duktigt ner boken i väskan. Väl hemma, iordninggjord och i sängen visade jag mig dock vara för TRÖTT för att läsa klart den. Jaha. Satte klockan på halv nio.

Vaknade, snoozade, låg och funderade en timme på han som fortfarande står skriven här (drömde att han kom hem och sa att han ville försöka igen. Och jag visste inte hur jag skulle säga att jag inte ville), nu uppe och irriterar mig på att min tv ger ett så fint ljus i lägenheten när den är på att jag måste sätta på den och att det där är Nyhetsmorgon och att de där ber folk skicka in foton på... rondeller. Herregud.

Frågan är om jag ska korva ihop mig i soffan med en filt och läsa klart boken direkt, eller om jag ska tvinga mig själv att städa och diska först. Hm, alla dessa val.

Elin Ruth Sigvardsson på Pet Sounds Bar

Ibland är det svårt att säga varför man hellre lyssnar på ett visst band än ser dem live. Oftast är det för att de är fula. Så icke fallet med Elin Sigvardsson. Kanske beror det bara på att det är alldeles för varmt och trångt och för många ovana konsertbesökare som pratar mer än de lyssnar. Kanske beror det på att hon har en touch av småländska, och att jag med min uppväxt gör en automatisk och omedveten koppling till avsaknad av charm och intelligens. Kanske är det för att vissa bakfulla grammismänniskor som jag inte gillar är där.

När jag satt hemma lät det ju bra, skört men hårt, men väl där...

Nej, det är väl bara att acceptera, någon gång ibland händer det att jag hellre lyssnar hemma än på scen. Igår var en sådan dag.

Live your life until love is found 'cause love's gonna get you down

Men tack Mika, jag försöker ju...

bob hund på Debaser Medis

Mina gamla hjältar bob hund på premiären för Debaser Medis. September 2006.

Sigur Rós i Dalhalla

Mäktigt. Regnblött juni 2006.

Phoenix på Berns

Oj vad slitna vi var direkt hemkomna efter popkryssningen, men oj vad bra det var och oj vad kära vi blev i Phoenix. Svettigt var det och scenen höll visst på att krascha men det var två lyckliga töser som gick hem och sov efter den här spelningen. April 2006.

Gammalt skräp

Jag har fått en ny mobil på jobbet och måste tömma den gamla. Här kommer alltså lite gammalt skräp som aldrig blev visat, aldrig blev skrivet.

Aj

Jag vaknar klockan 5 efter en dröm om honom. Jag får ont i magen. Kan inte somna om.
Åker till jobbet. Det snöar och jag blir en snögubbe.
De spelar en låt med hans gamla ligg på radion. Jag får ont i magen.
De nämner hans gamla hemstad på radion. Jag får ont i magen.
Jag funderar på att gå på en spelning. Jag tänker att han kanske går dit. Jag får ont i magen.

Men det är bättre idag än igår.

Hurt

Hur tar man bort smärtan inuti? Hur får man ögonen att sluta gråta? Hur samlar man energi nog att städa upp och ta sig ut? Hur gör man?

För fyra månader sedan gick han hem med en annan. I fyra månader har han sagt att han älskar mig. Att han bara behöver lite tid att fundera. Och jag har gett honom tid. Tålamod. Fyra månader. Bott kvar med hans saker, tagit emot hans post, sagt till när hans mamma och pappa har ringt. Och så visar det sig att det under den här tiden har funnits en annan som har kallat sig hans flickvän. Hon, som han gick hem med den där gången för fyra månader sedan.

Hur tar man bort smärtan inuti? Hur gör man för att samla energi nog att duscha, klä på sig och sminka sig utan att gråta bort sminket direkt? Hur gör man?

Därför

Jag måste glömma honom. För att han ljuger för att skydda sig själv. För att han dricker för mycket för ofta. För att han slår sig och säger rasistiska saker och kissar på sig och är otrogen när han är för full. För att han inte bryr sig om sin hälsa och förstör sin kropp med skräpmat, skräpsprit och skräpcigaretter. För att han hatar sig själv. För att han har skulder på över hundratusen. För att han ursäktar allt han gör med att han jobbar så mycket.

Han ger mig julklappar, han sitter i min soffa och gråter och säger att han älskar mig, att han är kär i mig, inte i henne. Sedan tar han hem henne till sin mamma på juldagen och åker iväg med henne på semester över nyår. Och det får jag reda på av andra.

Det låter ju hur lätt som helst, glöm idioten. Så varför är det inte det?