Foto: Tuben Persson
Electrelane är ett sådant där band som jag borde gilla, men aldrig har fastnat för på skiva. Kan vara falsettsången. Men när de var förband till Arcade Fire i våras tyckte jag faktiskt att de var riktigt bra. Nytt försök alltså.
Tyvärr är det åter den sjukt höga volymen som ställer till det. Öronproppar är ett måste, även när vi står utanför tältet. Och öronproppar tar ju alltid bort en del av upplevelsen. Och sedan springer jag på en gammal bekant, och sedan en andra, och en tredje, som får en del av min uppmärksamhet. Trots det måste jag säga att Electrelane har tagit ytterligare ett litet steg närmre mitt hjärta. Det får nog bli en del lyssning framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar