Jag - en kungsholmare?

Jag vet inte när det började, eller riktigt vad det beror på - det här med min aversion mot Kungsholmen, och människorna som bor där. Kanske är det lattemammorna, som inte tror på gud, men ändå gifte sig i kyrkan, som hade högsta betyg i alla ämnen i skolan, men som knappt kan diskutera politik eller litteratur på mellanstadienivå. Kanske är det parmiddagarna, där man hyllar alliansen och säger "inte för att jag är rasist, men...". Kanske är det kroppsidealen: där männen är några centimeter bredare över axlarna, där kvinnorna puffar upp brösten lite extra, där tänderna är vitare och brännorna gulare. Kanske är det de 35-åriga gubbarna som beställer skumpa på Lokal eller schlagern på Lemon bar, kanske är det bilarna som kör fortare och inte stannar när man vill gå över vägen. Kanske är det människorna som inte går på spelningar för att de gillar bandet, utan för att de "hört att de ska vara bra" (se exemplet nedan ur metro).



Hursomhelst, nu kommer DN och säger och jag är kungsholmare! Eller ja, i alla fall mina kläder. Okej, det är ju bara på andra sidan Västerbron, men det är ju faktiskt på Söder jag bor, make no mistake - härliga, gentrifierade vänstersöder.