Ibland är det svårt att säga varför man hellre lyssnar på ett visst band än ser dem live. Oftast är det för att de är fula. Så icke fallet med Elin Sigvardsson. Kanske beror det bara på att det är alldeles för varmt och trångt och för många ovana konsertbesökare som pratar mer än de lyssnar. Kanske beror det på att hon har en touch av småländska, och att jag med min uppväxt gör en automatisk och omedveten koppling till avsaknad av charm och intelligens. Kanske är det för att vissa bakfulla grammismänniskor som jag inte gillar är där.
När jag satt hemma lät det ju bra, skört men hårt, men väl där...
Nej, det är väl bara att acceptera, någon gång ibland händer det att jag hellre lyssnar hemma än på scen. Igår var en sådan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar