Logiskt?

Jag märker att jag ser ner på folk som nervöst stakar sig när de pratar med mig. Trots att det såklart händer att det är jag som stakar mig nervöst.

Är logiken i detta att jag hatar när jag själv gör det och därmed passar på att störa mig på när andra gör det?

Jag skulle ha träffat psykologen idag, men ställde in. Annars hade jag ju kunnat fråga henne. Om hon hade förstått frågan är ju en annan sak.

Är logiken i detta att jag hatar när jag själv framstår som dum, och därför ser ner på psykologen när hon säger saker som gör att hon framstår som korkad?

Eller är det bara jag som är helt ologisk? Kanske.