Håller på att planera min avgiftning. Efter 117 dagar med Efexor känns det verkligen inte värt det. Den ständiga tröttheten väger inte upp fördelarna med den minskade ångesten. Inatt sov jag 13 timmar innan jag släpade mig upp ur sängen, och har trots det varit trött hela dagen. Och det är ju inte första helgen jag känner mig tvingad att sova över 12 timmar för att klara arbetsveckan med "bara" 8 timmars sömn per natt.
Beslutet är alltså taget. Problemet är att "utsättningssymtomen", som läkarna säger, eller abstinensen, som patienterna upplever det, ska vara ganska svåra. Och jag tänker INTE gå tillbaka till idiotläkaren på Previa, jag tänker göra det själv (med ev. stöd från sambon).
Så nästa torsdag ska jag ta den sista kapseln på morgonen, och om kroppen gör som jag tror kommer jag att börja känna av det runt 3-tiden på fredag eftermiddag. Det var då jag märkte det den där gången när jag glömde bort att ta medicinen. Vid tretiden började jag känna mig stenad, det gungade och händerna kändes konstiga. Den gången hade jag en extra kapsel i handväskan, som tur var. Den här gången tänker jag flexa ut vid lunch, åka hem och bädda ner mig i soffan med mängder av komedier på dvd, för att förebygga ev. ångestattacker. Och hålla tummarna. Den officiella versionen är att jag ska köra en detox (och alltså inte ska gå ut och dricka alkohol den helgen).
Hoppas bara att skiten har lagt sig på måndagen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vet inte hur jag hittade din blogg, men det har blivit att jag tittar in då och då... Känns lite konstigt att inte säga nåt så jag passar på att tacka för bloggen och önska lycka till.
Ojdå, tack!
Skicka en kommentar