F tittar på en dokumentär om Charlie Chaplin. Jag kan inte ta den på allvar, för speakern är en kvinna som låter som (eller är samma som?) den där kvinnan som alltid pratar i moraliskt sunkiga dokumentärer på 3:an/4:an/5:an. På tal om det har jag väldigt svårt att ta Bengt Magnusson på ett bra sätt, måste nästan alltid byta kanal när jag hör hans brummande stämma.
Tacka vet jag brittiska män - be en brittisk man prata om vad som helst, och jag tror på honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar