Ensamma män i Hornstull

Tog det lugnt igår, Ebba och Didrik hemma hos Johanna (underbart!), sedan vidare till ett svinkallt och myggtätt (men ganska folktomt) Street* och ett glas rosé i kvällsolen. Där dök knäppgök nummer 1 upp. En ensam svartklädd man i 30-40-årsåldern som satte sig mittemot oss och fällde kommentarer, omväxlande på engelska och svenska. Full eller påtänd - svårt att avgöra. Gick vidare till ungdomsgården Embargo för en drink**. Där stod knäppgök nummer 2 och pratade med alla som ville och inte ville, inklusive stackars bartendern. Samtidigt rörde sig knäppgök 3 och 4 utanför fönstret, vinglade runt och fällde kommentarer hit och dit. På Judith och Bertil brukar det också alltid finnas ensamma sökare...

Vad är det med dessa ensamma, onyktra män som går runt och pratar med allt och alla? Är det som många säger, att män har så små nätverk, att när det t.ex. tar slut i ett förhållande har de inga vänner som hör av sig längre? Och då super de till själva, och går ut för att "träffa folk"? Verkar vara en given väg in i alkoholismen... Samtidigt känns det ju inte som någon bra idé att be dem ta sig i kragen när man träffar dem i det där tillståndet...

* De spelade hela Smashing Pumpkins Adore på Street, så bra skiva! Försökte hitta den när jag kom hem, men jag måste ha blivit av med den någonstans, någongång...

** Den där drinken på Embargo var inte så god, men det var det i alla fall krut i den, märkte jag när jag kom hem. Typiskt.