Ruset som i springet eller som i fullis?

Har ju länge känt att jag är på väg in i svenneträsket ordentligt, men nu har jag gjort min mandomsprov (eller mödomsprov eller vad man ska säga): jag har sprungit vårruset. Med några av mina få kvinnliga kollegor. I mina svindyra skor med rosa detaljer. Och fått en medalj med rosa band, och en rosa yogamatta, och något rosa plastband, och... kom igen! Hur mycket rosa kan en person över 9 år stå ut med? Var det någon som tänkte, eller var det bara, som vanligt, en massa människor som inte tänkte alls?

Däremot kan jag ju inte låta bli att vara fett stolt över att jag sprang på 25 minuter. Det var fort för att vara jag, tycker jag. Nu ska jag bara ta itu med blåsan under vänster hålfot, och morgondagens träningsvärk.