Min intentioner att hålla mig borta från hultsfredsrapporteringarna har misslyckats. Å andra sidan har tidningar och tv inte gjort något för att få mig att ångra att jag stannade hemma.
I stort sett alla rapporterar om glest i publikleden och kalla nätter, vilket ju inte känns så lockande. Att artistbokningarna lämnar mycket att önska verkar också de flesta vara överens om.
De stora tidningarna har alla utsett bloggare som rapporterar från festivalen. Nivån rör sig från totalt ointressant i Aftonbladet, totalt ouppdaterat i DN (kom igen, två inlägg om dagen räcker inte för ett tredagarsevenemang) till "kolla alla kändisar jag hänger med"-bilder i svenskan och småroliga "inifrån pressområdet"-inlägg i Expressen. De två senare får godkänt, men de kan ändå inte mäta sig med Fredrik Strages roliga och träffsäkra analyser av artister och evenemang. Beskrivningen av Lalehs konsert är verkligen mitt i prick:
"Laleh fyller lyssnaren med tre känslor: irritation, panikångest och slutligen självförakt, eftersom man får dåligt samvete av att ogilla en artist som uppenbarligen är genomsympatisk."
Kan man förvänta sig samma kvalitet av bloggar, som av redaktionellt material? Nej, kanske inte. Men frågan är vad bloggarna egentligen vill tillföra. För mig tillför de faktiskt ingenting...
Tillägg: Expressens Anders Nunstedt la sista dagen, i ren och skär Pet Shop Boys-yra, in en extra växel och vann bloggracet med bred marginal.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar