Foto: Tuben Persson
In i allhuset igen, för att lyssna på Bruce Springsteen-influerade The Hold Steady. När jag har lyssnat innan har jag sett en kulturman modell äldre framför mig. In kommer istället ett gäng gubbar i kläder som får min pappa att framstå som fashionista. Och rockar rumpan av hela festivalen. Bäst dittills, helt klart. Thin Lizzy, Bruce Springsteen, så jävla bra. Jag blir knockad.
Efter fyra-fem låter hittar dock syntgubben ett sådant där ljud som var häftigt och nyskapande i början av 80-talet, men som numera mest påminner om sunkiga trubadurer på charterorter vid medelhavet. Snabbt drar jag mig undan för att inte låta det förstöra det första intrycket. Två steg ner för trappan är det så gott som glömt och förlåtet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar