onsdag 11 juli 2007

Inte som alla andra

När jag växte upp i de småländska skogarna var det ganska stor skillnad på mig och de andra barnen. För det första var jag inte född i den lilla hålan, och hade följaktligen inte samma kluster av släktingar i var och varannat hörn. Jag var heller inte döpt, vilket i bibelbältet betyder att man inte heter någonting. Inte så att det gjorde mig något direkt, jag visste ju vad dopet innebar egentligen, att de andra ("kristna") barnen inte visste det bevisade ju bara att de var lite efter. Något som även märktes i skolan, man behövde inte anstränga sig för att vara bäst i klassen, om man säger så... Att jag inte svor överhuvud taget komplicerade ju saken för dem ytterligare (inte svära = kristen i deras värld). Jag kan nämna hur många detaljer som helst, jag åt med kniv och gaffel i rätt hand, jag sa "nyckeln" istället för "nycklen" och "legat" istället för "luggit", jag hade varit utomlands. Hursomhelst.

Detta, egentligen ganska osunda, von oben-perspektiv ledde till att jag satte en hel del stolthet i att vara annorlunda. Det beteendet utvecklades när jag började komma upp i åldern när killar blev intressanta - jag utvecklade ganska mycket macho-tendenser, om man med macho menar att man gillar fotboll, öl och inte har något emot att rensa avlopp och bära bort ormar som har hamnat fel. Tvärtemot de flesta "tjejerna" i den lilla hålan.

Trots att jag var ganska bekväm i min annorlunda-roll blev jag alltid glad när jag träffade någon som delade mina intressen för ett band eller politik, eller vad det nu var. Kanske lite för glad, med tanke på att de som jag träffade oftast redan hade ett gäng kompisar med samma intressen, och snarare var ganska blasé.

Och nu, 2007, inser jag att jag har blivit likadan. Jag umgås med folk som är som jag. Som gillar samma musik, samma tidningar och filmer. Jag läser folks bloggar och inser att de ser samma tv-program som jag, går på samma konserter, samma uteställen, att de också går till psykologer och terapeuter.

Det här kom jag till insikt om idag, just nu. Jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till det. Återkommer om det.

Inga kommentarer: